Ojojoj
Jag läste en artikel i Veckorevyn för ganska länge sedan om att alla tjejer ser sig själva som Carrie Bradshaw i Sex and the city. Är detta sant tror du? Själv måste jag nog hålla med om att det är så, eller i alla fall att alla som vet vem hon är gör det. Jag kan erkänna att jag själv gör det, undra hur många gånger jag har sätt ett avsnitt och tänkt att precis sådär är det för mig, eller precis just det där har jag gått igenom. Men hur stor är då sannorlikheten att man precis är som hon? Inte speciellt stor tyvärr, måste jag nog säga.
Alla som inte har sett SATC filmen kan ju sluta läsa nu om ni inte vill att filmen ska avslöjas, bara en varning lixom.
Alla vill vara Carrie Bradshaw, hon har en underbar lägenhet, underbara vänner, kläderna som varje tjej i min ålder (och inte bara de) skulle dö för, jobbet iallafall jag skulle älska och hon har av och till kärleken man bara kan drömma om. Vad är det man inte vill ha av det där? Som ni kanske har fattat vid det här laget har jag ÄNTLIGEN varit och sett filmen på bio. Och ni som kallat mig känslokalla för att jag inte kan gråta till filmer HA HA, jag har just bevisat motsattsen. När jag såg den här filmen idag grät jag inte bara en gång utan 3-4 gånger! Helt seriöst så bra var filmen och jag överdriver inte. Att se Carrie bli lämnad vid bröloppet, Miranda lämna och sedan bli tillsammans med Steve igen, Charlotte bli gravid och hennes dotter Lily, Sam blir den hon var från början utan Smith Jerrod, Carries walk-in-closet och inte minst Carrie och Big i slutet. Då håller inte ens jag tillbaka mina tårar. Tänk efter är det inte helt sjukt att hela en persons liv kan rasa samman på grund av några ord, som inte ens var menade på det sättet.
Jag vet att jag låter som en riktig nörd just nu och extrem tjejig men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg, jag har väntat i evigheter på den här filmen och kommer att prata om den minst hela kvällen. Tyvärr, tänker då kanske många av mina kära vänner hahah.
Nu måste jag få i mig lite mat sedan ska jag ta en promenad med Johnzy och berätta allt för honom!
Ha det underbart allihopa
Erika
Alla som inte har sett SATC filmen kan ju sluta läsa nu om ni inte vill att filmen ska avslöjas, bara en varning lixom.
Alla vill vara Carrie Bradshaw, hon har en underbar lägenhet, underbara vänner, kläderna som varje tjej i min ålder (och inte bara de) skulle dö för, jobbet iallafall jag skulle älska och hon har av och till kärleken man bara kan drömma om. Vad är det man inte vill ha av det där? Som ni kanske har fattat vid det här laget har jag ÄNTLIGEN varit och sett filmen på bio. Och ni som kallat mig känslokalla för att jag inte kan gråta till filmer HA HA, jag har just bevisat motsattsen. När jag såg den här filmen idag grät jag inte bara en gång utan 3-4 gånger! Helt seriöst så bra var filmen och jag överdriver inte. Att se Carrie bli lämnad vid bröloppet, Miranda lämna och sedan bli tillsammans med Steve igen, Charlotte bli gravid och hennes dotter Lily, Sam blir den hon var från början utan Smith Jerrod, Carries walk-in-closet och inte minst Carrie och Big i slutet. Då håller inte ens jag tillbaka mina tårar. Tänk efter är det inte helt sjukt att hela en persons liv kan rasa samman på grund av några ord, som inte ens var menade på det sättet.
Jag vet att jag låter som en riktig nörd just nu och extrem tjejig men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg, jag har väntat i evigheter på den här filmen och kommer att prata om den minst hela kvällen. Tyvärr, tänker då kanske många av mina kära vänner hahah.
Nu måste jag få i mig lite mat sedan ska jag ta en promenad med Johnzy och berätta allt för honom!
Ha det underbart allihopa
Erika
Kommentarer
Trackback
