Still alive
Sa nu vet ni, ni behover inte vara oroliga for mig! Jag har det bra och lever fortfarande, dock borjar jag kanna mig lite rod efter solen (men det ar ju bara positivt, betyder att jag far farg). Sa nu satsar jag stenhart pa att bli lite brun tills jag kommer hem sa att man har nagot att skryta med. >D
Men ha det sa underbart allihopa sa ska jag ocksa ha det!!
Hors kanske redan imorgon.
Erika <3
4,5 tim kvar
Så min dag har varit hektisk, packade och tvättade hela förmiddagen. Sedan kom Linn förbi ett tag, blev skjutsade på cykeln ner till bussen så jag åkte direkt hem till Maike och var med honom ett tag. Sedan blev det bil hem och så spenderade jag den sista tiden med Emma! Helt perfekt eftermiddag. Så nu sitter jag här i mina nya favorit mjukisbyxor (som snart ska packas ner) och funderar på om den där duschen verkligen är värd att ta nu eller om jag ska vänta tills om någon timme då jag ändå måste gå upp och göra mig iordning...
Hur som helst måste jag ändå gå nu, men ni får ha det så sjukt underbart här hemma denna vecka så ska jag också ha det.
-- Erika
I brist på annat
Undra hur många gånger jag har raderat hela inlägget nu. Får inte riktigt till det när jag ska skriva... I'm out of ideas.
Sitter och kollar igenom alla mina bilder på datorn, guu vilka minnen man får. De flesta är från i sommras och liknande, och jag saknar verkligen att vara brun alltså. Eller när man bara kan gå omkring i shorts/jeans och ett linne utan att frysa.Nu är det dags att ta fram brun utan sol, så man får lite färg och solpudret så får man även lite färg i ansiktet. Det hjälper verkligen! Man känner sig mycket piggare som brun än som vinter-blek.
Och om det är något man är trött på att vara så är det blek, nej nu satsar jag för fullt på att bli brun.
Måste ju börjar förbereda lite för cypern, kul att komma dit å va kritvit, nej usch!
Och min plan jag hade angående kläder har fungerat riktigt bra hittills. Har inte haft mjukiskläder en enda dag ännu. (Om man bortser från under jackan när man varit ute). Vilket faktiskt gör mig lite stolt och även, kläderna gör att man känner sig piggare.
Har till och med köpt ett rosaglittrigt nagellack, haha. Det är jätte gulligt man känner sig som en liten flicka i det. Så just nu är det de som gäller, bort med alla mörka färger. Nu ska det vara ljust!
Jag funderar även på att ta mina sista pengar från när jag fyllde år och ta mig in till stan i helgen och köpa ett par jeans. Några billiga som tillexempel "cheap monday". Ungefär samma modell som de jag har nu och de älskar jag ju så. Kanske ljusa? Men jag har lite svårt för ljusa jeans, känns lixom som att ens ben blir mycket bredare i de. Har jag rätt? Aja,...
Nu väntar duschen, sedan blir det att fixa sig lite (ögon bryn, naglar, brun utan sol) efter det några avsnitt av sex and the city och lite hallon. =)
Ha det underbart allihopa
Erika
Schizofren
Jag funderade lite samtidigt som vi såg filmen idag, på hur man är som person. Eller lättare sagt vilken personlighet man har. Vet ni vad jag insåg?
Att man nästan beter sig som om man vore lite schizofren. KOLLA/LYSSNA/LÄS (borde det kanske stå), trotts att man säger att man ska vara likadan mot alla. Så är man inte det. Jag säger att jag hatar när folk beter sig olika mot folk, att de inte är samma personer när de är med andra som när de är med en själv. Sedan kom jag på att jag är exakt likadan själv. Jag anpassar mig efter de jag är med. Utan att jag själv egentligen tänker på det, och vet ni vad som hänt nu?
Jag vet inte riktigt vem jag är mig själv med. Eftersom jag beter mig så olika med folk, hur vet jag då vilka som tar fram mitt rätta jag? Har man bara en personlighet eller har man flera?
Om folk berättar något de hört om någons kompis eller liknande och en annan svara: nej, så skulle hon aldrig göra för hon är inte SÅN. Är inte det väldigt fel att säga så? För hur vet de att hon inte är "sån"? Bara för att personen inte är sån när den är med en själv vet man ju inte att den inte beter sig så när den är med någon annan. Är det så att man aldrig kan känna någon helt?
Nu måste jag lära mig Feels like home så jag och Carro kan sjunga den imorron,
och resten av klassen ; )
Ha det underbart allihopa
Erika
I tried and, then some more
Jag har ställt mig frågan många gånger, men kommer fram till olika saker varje gång. Om du har haft ett komplicerat förr, alltså en komplicerad bakgrund, går det verkligen att vara vänner efteråt då? Okej, "vänner" kan man självklart det är man praktiskt taget med alla. Men riktiga vänner? Jag ser mig och de jag har haft det jobbigt med som mina vänner. Men undra om de verkligen ser oss på samma sätt som jag gör. För jag vet själv, om det är folk som har sårat mig på olika sätt ordentligt har jag svårat att släppa det... Jag försöker verkligen och intalar mig själv om och om igen att vi verkligen är vänner, men innerst inne (väldigt poetiskt, haha) kan jag inte riktigt glömma att de trotts allt förut verkligen sårad mig. På något sätt vet jag inte om jag verkligen vill ha något med dem att göra. Förstår ni vad jag menar? Så slutligen, hur stor är sannolikheten att man verkligen kan vara riktiga vänner efteråt?
Ha det underbart allihopa
Erika
Vad har jag sagt om...
Så imorgon har vi studie dag vilket ska bli väldigt väldigt skönt. Vi ska även göra ett besök hos vårat fadderföretag (Handelsbanken) nere i spånga lite snabbt. Sedan har vi hela dagen till våran förfogan. Så vi får se vart vi tar vägen! Träning som vanligt på kvällen, annars inget planerat.
Sitter och funderar på vilken "outfit" man ska ha imorgon då. Måste ju fortsätta min planering, men det är mycket svårare att komma på vad man ska ha på sig än att bara sätta på sig nått linne och en stor skön tröja.
Men blir nog denna skulle jag tro =) Länge sedan man använde den.
Undra hur intressant det egentligen är att sitta och lyssna/läsa när jag filosoferar om vad ja ska ha på mig, hahaha.
Men jag har lite brist på ideér så ni får stå ut. Däremot har jag en idé på ett inlägg till imorgon eller kanske senare ikväll beror på hur uttråkad jag är.
Nu ska jag vidare, ha det underbart allihopa
Erika
you're so vain
Har börjat lyssna på den låten nu, hörde den i "Hur man blir av med en kille på 10 dagar" igår. Så nu har jag fastnat för den! Men jag har ett problem, jag vet inte vad VAIN betyder=P
Hade på mig min nya tröja(skjorta, kalla det vad du vill) idag, är faktiskt riktigt nöjd över den. Nu börjar det bli vår så nu är det dags att börja tänka lite på hur man klär sig igen. Under vintern är det helt okej att bara gå runt i sköna mjukiströjor hela tiden, men nu ska jag börja skärpa mig igen =)
Fick höra i början av förra terminen att jag hade fin stil och klädde mig väldigt snyggt (inte för att skryta, hahaha), men sen nu när jag pratade med samma person igen fick jag höra att jag inte alls hade samma snygga stil längre =P. Det hänger nog en hel del ihop med det jag sa innan, att vintern är den tid då det känns helt okej att klä sig precis i det man känner för.
Så nu är det dags att ränsa garderoben och börja fylla den med vår och sommarkläder igen! Inte mig något emot, kan jag säga.
Men nu ska jag nog gå och hitta på något ett tag,
ha det underbart allihopa
Erika
Mannen utan öde
Jag hade värsta grejen jag hade tänkt skriva men, kan kan för allt i världen inte komma på vad det var just nu. Hmm. Skriver det imorgon om jag kommer på det då.
Annars ha det så underbart allihopa
Erika
steriotypiska svenska tjejer.
Upptäckte just (till min stora besvikelse) att det regnade ute, men vadå bestämt är bestämt! Jag och Isabelle ska in till stan och kolla på jeans ändå. Måste kolla runt lite på h&m också så jag blir av med de där rabattgrejerna jag hade som går ut snart.
Jag har värsta schemat idag/nu insåg jag just, haha. Ligger och sms.ar med Isabelle samtidigt så honn kommer hit halv 12, Linn väcker jag vid 11 och själv ska jag gå och duscha halv 11. Sedan blir det stan hela dagen och även kvällen blir med Isabelle bland annat. =) Så det blir härligt!
Man måste ju ta vara på dagarna, de här är i stort set sista dagen på lovet då man kan göra någonting kul. Sen är det tillbaka till skolan igen i några veckor innan det är Påsklov. Och då åker jag till Cypern =)
Sen efter det är det inte ens mycket kvar och sedan är det sommarlov, kan ni tänka er... Det känns som det inte var mer än någon månad sedan man gick första dagen till skolan. Då kännde man typ ingen och allt var nytt. Nu känner man sig direkt som hemma när man kommer dit och man vet var man har alla, är det inte lite läskigt att allt har förändrats så mycket på så lite tid? Eller lite och lite, snart två terminer.
Alla (många) säger att man har ändrats mycket sedan man började i en ny skola och började umgås med andra personer. Undra om det är sant? Okej, självklart förändras man väl (ens kompis har ju trotts allt stor roll i det) men undra om förändringarna verkligen är märkbara...Folk säger att jag har förändrats en del och jag märker de själv också, men frågan är bara skulle jag ändrats på samma sätt om jag fortsatte gå med mina gamla klasskompisar, som jag hade 7-9.an. Är det personerna man umgås med eller åldern som gör att man förändras?
Känner att jag kommer längre och längre ifrån vad jag egentligen började skriva om, inte för att det var "värsta grejen" men ändå haha. Måste i alla fall berätta det här (kanske inte så kul för er att höra, men vadå jag tyckte det va kul). Igår när Linn och jag var inne i stan märkte vi att 4 killar började gå mot oss, vi ba: Åh nej va vill de nu för nått, säkert dela ut kort så vi började gå lite snabbare. Men de stannade oss ändå, de ba: ursäkta skulle inte vi kunna få ta kort med er? Efter att vi tvekat lite och de lyckats förklara att det är ett uppdrag de har fått så säger vi tillslut Ja. Vet ni vad uppdraget va då?
De ville ta kort med två svenska steriotypsika tjejer. =P Så bara så ni vet, jag är en steriotypsik svensk tjej =).
Nu väntar duschen ha det underart allihopa
Erika