<3

Blev inget inlägg igår, var helt enkelt för trött efter träningen och dagen tillbringade jag med Linn och Andreas på Handelsbanken (för att göra en undersökning till vårat projektarbete), sedan mötte jag Arian i Vällingby. Jag berättade ju att jag hade en bra idé på ett inlägg förut! Okej, måste erkänna idén känns inte sådär jätte lockande längre men i brist på andra ideér, så kommer den med ändå.

Jag har ställt mig frågan många gånger, men kommer fram till olika saker varje gång. Om du har haft ett komplicerat förr, alltså en komplicerad bakgrund, går det verkligen att vara vänner efteråt då? Okej, "vänner" kan man självklart det är man praktiskt taget med alla. Men riktiga vänner? Jag ser mig och de jag har haft det jobbigt med som mina vänner. Men undra om de verkligen ser oss på samma sätt som jag gör. För jag vet själv, om det är folk som har sårat mig på olika sätt ordentligt har jag svårat att släppa det... Jag försöker verkligen och  intalar mig själv om och om igen att vi verkligen är vänner, men innerst inne (väldigt poetiskt, haha) kan jag inte riktigt glömma att de trotts allt förut verkligen sårad mig. På något sätt vet jag inte om jag verkligen vill ha något med dem att göra. Förstår ni vad jag menar? Så slutligen, hur stor är sannolikheten att man verkligen kan vara riktiga vänner efteråt?

Ha det underbart allihopa
Erika