<3

Efter middag, efterrätt, prat och lite smällande av bubbelplast så sitter jag nu här. Söndag kväll och min sista vecka i skolan börjar imorgon. Smått panik? Ja, absolut men jag försöker dölja det med ett leende. Ett leende som egentligen betyder stress, för om ni ursäktar mitt språk vafan ska jag göra, ett genuint leende, ett leende som betyder saknad. Detta leende betyder så mycket, det betyder att hela min skolgång hittills kommer läggas bakom mig, att JAG tar ett steg närmare att bli vuxen, att jag har hela livet framför mig.

Hör ni paniken inom mig? Hör ni att det jag känner nu är en skräckblandad förtjusning?

Puss