No body said it was easy

Det sägs att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men har ni aldrig varit så trött på att vänta att det helt plötsligt känns meningslöst att fortsätta vänta? Som att man lika gärna kan ge upp och bara försöka glömma allt, börja om på något nytt... Samtidigt vill jag inte glömma allt. Jag vill inte att ett litet misstag ska vara det som avgör. För alla gör väl misstag? Så frågan är nu bara ska man spara tid och ge uppp redan nu eller ska man fortsätta kämpa ett tag till?

Frågorna är många och svaren är få, men så är det väl nästan alltid... eller hur. Det gäller bara att bestämma hur man vill göra och vad man egentligen borde göra. Det "rätta" är kanske inte alltid det man egentligen vill göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0