<3

Det var helt mörkt och regnade ute idag när jag skulle hem från Linn, och där gick jag helt ensam, lyssnade på musik och tänkte. Det kändes precis som det var taget ur en film, en sån där sorlig film ni vet. Då något hemskt/sorligt har hänt och man går och ångrar sig, tänker igenom det man har gjort...? Det var på pricken likt en sådan, om man bortser från en sak. I alla (eller i alla fall nästan alla) sånna filmer slutar det lyckligt med att allt blir bra igen och de går tillbaka tillvarandra. Men jag är inte så säker på att det slutar så för min del.

Men jag har bara mig själv att skylla eller? Jag förstörde allt förut och gav honom ingen riktig anledning till varför, nu försökte jag ställa allt tillrätta igen och jag trodde det gick riktigt bra. Så fel jag hade, nu var det min tur att må dåligt, att få känna hur det kändes...

Jag vet inte om det är för att hämnas eller om det verkligen är som han sa. Men nu förstår jag verkligen hur han/du kändes sig! Och jag vet att det här är ett lamt försök för att säga förlåt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet att du har sagt att du inte vill träffa mig just nu att du vill vara för dig själv och jag tänker respektera det. Vill bara att du ska veta att jag ångrar mig och jag vill inte ha det så här... förmodligen kommer du inte ens läsa det här men... Jag saknar dig i alla fall