Dreams
Det är läskigt hur lätt humöret i drömmar kan smitta av sig på vilket hurmör man har när man vaknar. I min dröm var jag arg, jätte arg, jag tyckte att min mamma hade förudmjukat mig inför folk i mitt lag och deras föräldrar. Minns inte riktigt vad det handlade om, däremot minns jag att mjjukisbyxor var inblandade och sånna där tröjor man har till så att det blir ett helt ställ. Fånig sak att bli arg över? JA, men något jag helt klart skulle kunna bli arg över i verkligheten men inte alls sådär arg.
Här är drömmen då:
Vi har precis gjort forsränning eller något liknande och allt känns jätte bra. Jag är glad för att allt har gått så bra och att jag inte har rammlat i vattnet. Nu är det dags för något slags möte. (Ni vet säkert att i verkligheten ska mitt lag slås ihop med något annat och det hade vi även gjort här, så det var folk jag inte kände så bra). Jag tror det är så att vi ska beställa nya överdrags kläder och alla ska köpa varsin uppsättning förutom jag. För jag får inte av mina mamma! Hon säger att jag har så mycket sånna kläder. Av någon anledning då blir jag jätte arg och reser mig upp och välter hela skrivbordet som står i rummet. Sedan skriker jag nångonting och springer ut därifrån. Väl ute märker jag att det är på vårat förra landställe på Färingsö som vi är och jag vet precis hur jag ska gå för att komma dit jag vill. Så jag springer ner för backen mot vattnet, men min pappa hinner ifatt mig och försöker prata med mig. Han övertalar mig att jag ska bo där ett tag och förstår precis varför jag är så arg som jag är. Därför får jag låna ett rum av vår kära släkt. Vi har precis bestämmt oss för att vi ska hitta en lampa till mitt rum när någon som jag inte kan förstå vem i min släkt det är säger att vi ska komma ner till "festen" de håller utanför huset på baksidan ner mot vattnet. Jag tar mammas Seat dit ner (fråga mig inte varför när det är typ fem meter att gå) och när jag väl lyckats ta mig ner till grusplanen vägrar den stanna, hur jag än drar i handbromsen fortsätter den att rulla omkring där. Micke och alla andra i min släkt kommer dit och pratar med mig och sen när de lyckats få mig ur bilen och bort dit där de står och pratar kommer mamma dit. Hon börjar säga någonting men jag är så arg att jag bara skriker åt henne att hon har förudmjukatmig framför folk och lalalal. Sen springer jag efter några som jag ser går därifrån och de är i min ålder. När jag kommer fram till de ser jag att det är Rein och vi börjar prata efter ett tag. Han frågar varför jag varit så tråkig den senaste tiden och vi sätter oss ner på en trappa inne i huset vi kommit in i och pratar. Jag berättar att det är för att jag inte varit glad på ungefär en vecka nu och att jag tror att det är någon form av deprision.... Sen börjar min mobil låta och inget mer händer!
I alla fall när jag vaknade och gick ut i köket var jag arg på henne, och jag kunde inte fatta varför. Men kort där efter gick det upp för mig att jag bara hade drömt allt det där och insåg att det kanske inte är det smartaste att fortsätta vara arg på något som inte hänt =P.
Nu måste jag skynda mig och göra mig iordning ska in till stan och klippa mig kl 1.
Ha det underbart allihopa
Erika
Här är drömmen då:
Vi har precis gjort forsränning eller något liknande och allt känns jätte bra. Jag är glad för att allt har gått så bra och att jag inte har rammlat i vattnet. Nu är det dags för något slags möte. (Ni vet säkert att i verkligheten ska mitt lag slås ihop med något annat och det hade vi även gjort här, så det var folk jag inte kände så bra). Jag tror det är så att vi ska beställa nya överdrags kläder och alla ska köpa varsin uppsättning förutom jag. För jag får inte av mina mamma! Hon säger att jag har så mycket sånna kläder. Av någon anledning då blir jag jätte arg och reser mig upp och välter hela skrivbordet som står i rummet. Sedan skriker jag nångonting och springer ut därifrån. Väl ute märker jag att det är på vårat förra landställe på Färingsö som vi är och jag vet precis hur jag ska gå för att komma dit jag vill. Så jag springer ner för backen mot vattnet, men min pappa hinner ifatt mig och försöker prata med mig. Han övertalar mig att jag ska bo där ett tag och förstår precis varför jag är så arg som jag är. Därför får jag låna ett rum av vår kära släkt. Vi har precis bestämmt oss för att vi ska hitta en lampa till mitt rum när någon som jag inte kan förstå vem i min släkt det är säger att vi ska komma ner till "festen" de håller utanför huset på baksidan ner mot vattnet. Jag tar mammas Seat dit ner (fråga mig inte varför när det är typ fem meter att gå) och när jag väl lyckats ta mig ner till grusplanen vägrar den stanna, hur jag än drar i handbromsen fortsätter den att rulla omkring där. Micke och alla andra i min släkt kommer dit och pratar med mig och sen när de lyckats få mig ur bilen och bort dit där de står och pratar kommer mamma dit. Hon börjar säga någonting men jag är så arg att jag bara skriker åt henne att hon har förudmjukatmig framför folk och lalalal. Sen springer jag efter några som jag ser går därifrån och de är i min ålder. När jag kommer fram till de ser jag att det är Rein och vi börjar prata efter ett tag. Han frågar varför jag varit så tråkig den senaste tiden och vi sätter oss ner på en trappa inne i huset vi kommit in i och pratar. Jag berättar att det är för att jag inte varit glad på ungefär en vecka nu och att jag tror att det är någon form av deprision.... Sen börjar min mobil låta och inget mer händer!
I alla fall när jag vaknade och gick ut i köket var jag arg på henne, och jag kunde inte fatta varför. Men kort där efter gick det upp för mig att jag bara hade drömt allt det där och insåg att det kanske inte är det smartaste att fortsätta vara arg på något som inte hänt =P.
Nu måste jag skynda mig och göra mig iordning ska in till stan och klippa mig kl 1.
Ha det underbart allihopa
Erika
Kommentarer
Trackback
