steriotypiska svenska tjejer.
Fråga mig inte varför jag är vaken utan anledning klockan 10.00 en lördag morgon. Men sova kan jag i alla fall inte göra, Linn sover fortfarande och Wille gick precis. Så jag tänkte att jag skulle passa på att blogga lite eftersom det var ett tag sen jag skrev ett ordentligt inlägg nu.
Upptäckte just (till min stora besvikelse) att det regnade ute, men vadå bestämt är bestämt! Jag och Isabelle ska in till stan och kolla på jeans ändå. Måste kolla runt lite på h&m också så jag blir av med de där rabattgrejerna jag hade som går ut snart.
Jag har värsta schemat idag/nu insåg jag just, haha. Ligger och sms.ar med Isabelle samtidigt så honn kommer hit halv 12, Linn väcker jag vid 11 och själv ska jag gå och duscha halv 11. Sedan blir det stan hela dagen och även kvällen blir med Isabelle bland annat. =) Så det blir härligt!
Man måste ju ta vara på dagarna, de här är i stort set sista dagen på lovet då man kan göra någonting kul. Sen är det tillbaka till skolan igen i några veckor innan det är Påsklov. Och då åker jag till Cypern =)
Sen efter det är det inte ens mycket kvar och sedan är det sommarlov, kan ni tänka er... Det känns som det inte var mer än någon månad sedan man gick första dagen till skolan. Då kännde man typ ingen och allt var nytt. Nu känner man sig direkt som hemma när man kommer dit och man vet var man har alla, är det inte lite läskigt att allt har förändrats så mycket på så lite tid? Eller lite och lite, snart två terminer.
Alla (många) säger att man har ändrats mycket sedan man började i en ny skola och började umgås med andra personer. Undra om det är sant? Okej, självklart förändras man väl (ens kompis har ju trotts allt stor roll i det) men undra om förändringarna verkligen är märkbara...Folk säger att jag har förändrats en del och jag märker de själv också, men frågan är bara skulle jag ändrats på samma sätt om jag fortsatte gå med mina gamla klasskompisar, som jag hade 7-9.an. Är det personerna man umgås med eller åldern som gör att man förändras?
Känner att jag kommer längre och längre ifrån vad jag egentligen började skriva om, inte för att det var "värsta grejen" men ändå haha. Måste i alla fall berätta det här (kanske inte så kul för er att höra, men vadå jag tyckte det va kul). Igår när Linn och jag var inne i stan märkte vi att 4 killar började gå mot oss, vi ba: Åh nej va vill de nu för nått, säkert dela ut kort så vi började gå lite snabbare. Men de stannade oss ändå, de ba: ursäkta skulle inte vi kunna få ta kort med er? Efter att vi tvekat lite och de lyckats förklara att det är ett uppdrag de har fått så säger vi tillslut Ja. Vet ni vad uppdraget va då?
De ville ta kort med två svenska steriotypsika tjejer. =P Så bara så ni vet, jag är en steriotypsik svensk tjej =).
Nu väntar duschen ha det underart allihopa
Erika
Upptäckte just (till min stora besvikelse) att det regnade ute, men vadå bestämt är bestämt! Jag och Isabelle ska in till stan och kolla på jeans ändå. Måste kolla runt lite på h&m också så jag blir av med de där rabattgrejerna jag hade som går ut snart.
Jag har värsta schemat idag/nu insåg jag just, haha. Ligger och sms.ar med Isabelle samtidigt så honn kommer hit halv 12, Linn väcker jag vid 11 och själv ska jag gå och duscha halv 11. Sedan blir det stan hela dagen och även kvällen blir med Isabelle bland annat. =) Så det blir härligt!
Man måste ju ta vara på dagarna, de här är i stort set sista dagen på lovet då man kan göra någonting kul. Sen är det tillbaka till skolan igen i några veckor innan det är Påsklov. Och då åker jag till Cypern =)
Sen efter det är det inte ens mycket kvar och sedan är det sommarlov, kan ni tänka er... Det känns som det inte var mer än någon månad sedan man gick första dagen till skolan. Då kännde man typ ingen och allt var nytt. Nu känner man sig direkt som hemma när man kommer dit och man vet var man har alla, är det inte lite läskigt att allt har förändrats så mycket på så lite tid? Eller lite och lite, snart två terminer.
Alla (många) säger att man har ändrats mycket sedan man började i en ny skola och började umgås med andra personer. Undra om det är sant? Okej, självklart förändras man väl (ens kompis har ju trotts allt stor roll i det) men undra om förändringarna verkligen är märkbara...Folk säger att jag har förändrats en del och jag märker de själv också, men frågan är bara skulle jag ändrats på samma sätt om jag fortsatte gå med mina gamla klasskompisar, som jag hade 7-9.an. Är det personerna man umgås med eller åldern som gör att man förändras?
Känner att jag kommer längre och längre ifrån vad jag egentligen började skriva om, inte för att det var "värsta grejen" men ändå haha. Måste i alla fall berätta det här (kanske inte så kul för er att höra, men vadå jag tyckte det va kul). Igår när Linn och jag var inne i stan märkte vi att 4 killar började gå mot oss, vi ba: Åh nej va vill de nu för nått, säkert dela ut kort så vi började gå lite snabbare. Men de stannade oss ändå, de ba: ursäkta skulle inte vi kunna få ta kort med er? Efter att vi tvekat lite och de lyckats förklara att det är ett uppdrag de har fått så säger vi tillslut Ja. Vet ni vad uppdraget va då?
De ville ta kort med två svenska steriotypsika tjejer. =P Så bara så ni vet, jag är en steriotypsik svensk tjej =).
Nu väntar duschen ha det underart allihopa
Erika
Kommentarer
Trackback
