Det är bara en dröm, det är bara en dröm
Jag hade en väldigt konstig dröm inatt:
Vi var ute och åkte skidor alla familjerna här i området tillsammans men av någon anledning kunde Emma inte stanna när hon åkte på sina. Jag, snäll som jag är, skulle hjälpa henne att lära sig (vilket är ganska ironiskt för hon är bättre än mig på att åka i verkligheten) så jag höll om hennes midja och sen åkte jag på pjäxorna efter henne. Detta skulle vara bra för då skulle jag tydligen kunna bromsa henne hade jag tänkt. När vi väl kom till ett stup blev det så att vi båda åkte ner för ingen av oss han bromsa men backen delade sig där så vi hamnade på olika ställen. Jag fick på mig ett par skidor mitt i backen på något sätt och började åka neråt igenom en "vass" där jag skulle undvika vasstråna osv.
Helt plötsligt kom jag fram till en sjö och då hade mina skidor förvandlats till skridskor det var även så att en som skulle lära mig väntade där. Vi övade att köra lite sicksack och alla möjliga olika saker tills jag upptäcker att isen håller på att spricka! Så vi åker så fort vi kan in till en kant och när vi vänder oss om är det bara vatten bakom oss. Vi har då inget annat väl än att börja gå ut i skogen med skridskorna på oss, så där traskar vi fram. Inte långt bort hittar vi ett övergivet hus, vi kommer snabbt på att de som låtsas vara fiskare i huset bredvid inte är det utan mördare. Nu måste vi ta oss härifrån! Och jag föreslår gång på gång att vi ska ta deras lilla jolle som ligger fastbunden vid ett träd.
Precis en sån här fast med en liten motor på. Efter det här minns jag inte helt säkert men den kvinnliga skridskoläraren har blivit en kille i min egen ålder, som även är min vän och så har det kommit en liten flicka till huset där vi befinner oss. Hon hade rymt från mördarna i huset bredvid. Blodiga och danna har vi nu tagit oss till ett torg och en man bakom en kamera ropar BRYT! Allt har alltså bara varit en filminspelning. Alla kramar om oss tre och säger hur fantastiska vi har varit och ja efter det är allt slut.
Mina drömmar är lite konstiga men men, de bjuder på äventyr i alla fall.
Ha det underbart allihopa
Erika
Vi var ute och åkte skidor alla familjerna här i området tillsammans men av någon anledning kunde Emma inte stanna när hon åkte på sina. Jag, snäll som jag är, skulle hjälpa henne att lära sig (vilket är ganska ironiskt för hon är bättre än mig på att åka i verkligheten) så jag höll om hennes midja och sen åkte jag på pjäxorna efter henne. Detta skulle vara bra för då skulle jag tydligen kunna bromsa henne hade jag tänkt. När vi väl kom till ett stup blev det så att vi båda åkte ner för ingen av oss han bromsa men backen delade sig där så vi hamnade på olika ställen. Jag fick på mig ett par skidor mitt i backen på något sätt och började åka neråt igenom en "vass" där jag skulle undvika vasstråna osv.
Helt plötsligt kom jag fram till en sjö och då hade mina skidor förvandlats till skridskor det var även så att en som skulle lära mig väntade där. Vi övade att köra lite sicksack och alla möjliga olika saker tills jag upptäcker att isen håller på att spricka! Så vi åker så fort vi kan in till en kant och när vi vänder oss om är det bara vatten bakom oss. Vi har då inget annat väl än att börja gå ut i skogen med skridskorna på oss, så där traskar vi fram. Inte långt bort hittar vi ett övergivet hus, vi kommer snabbt på att de som låtsas vara fiskare i huset bredvid inte är det utan mördare. Nu måste vi ta oss härifrån! Och jag föreslår gång på gång att vi ska ta deras lilla jolle som ligger fastbunden vid ett träd.
Precis en sån här fast med en liten motor på. Efter det här minns jag inte helt säkert men den kvinnliga skridskoläraren har blivit en kille i min egen ålder, som även är min vän och så har det kommit en liten flicka till huset där vi befinner oss. Hon hade rymt från mördarna i huset bredvid. Blodiga och danna har vi nu tagit oss till ett torg och en man bakom en kamera ropar BRYT! Allt har alltså bara varit en filminspelning. Alla kramar om oss tre och säger hur fantastiska vi har varit och ja efter det är allt slut.
Mina drömmar är lite konstiga men men, de bjuder på äventyr i alla fall.
Ha det underbart allihopa
Erika
Kommentarer
Trackback
